Att det blev Basenji för oss var rätt otippat. Jag hade bara träffat basenjis en gång innan jag var hos hans uppfödare Henriette Folke och föll för den lilla guldklimpen. Men sedan den dagen har jag aldrig haft tråkigt, så jag ångrar verkligen inte Eddie.

Eddie är uppvuxen med två okastrerade hanhundar, vilket har satt bra spår i honom.
Vi har också haft många jourhundar hos oss samt varit hundvakter väldigt mycket.
Detta har gett honom ett bra och tydligt språk, med stort utbud av lugnande signaler.
Han är också väldigt uppmärksam på mötande hundars språk och är jag uppmärksam själv så kan jag genom att titta på honom se hur bra språk den mötande hunden har. Det är intressant. Det händer ju titt som tätt att det kommer lösa hundar springandes, men med honom behöver jag inte känns mig rädd, han tas så bra med alla så jag släpper bara kopplet och låter honom sköta det själv.

Vi har två barn här hemma vilka han varit en "bästahund" för genom att intresserat och nyfiket följt med dom in på rummet och kommit ut som en prinsesshund, eller blivit "lydnadstränad" á lá 3-årsvis, eller blivit nerbäddad i en docksäng med napp i munnen… han är en tapper och snäll hund.

Eddie är nog lite sparsamt utställd, men han hann få lite fina meriter innan det började gå åt fel håll. Han tycker nämligen att det är så fruktansvärt tråkigt att springa runt i ringen och han blundar när man ställer upp honom. Inte mycket till show då tyvärr, men vi vet ju alla hur snygg han är ändå. Det är bara det att han inte riktigt förstår att vi inte får stå och applådera åt honom vid första vändan. Så därför har vi bestämt att han får slippa mer utställningar.

Vi kallar honom ofta "filosofen" för han är lite "egen" ibland. Rätt som det är sätter han sig bara på knorren och tänker. Han kan sätta sig mitt i hallen, i soffan, på skogsstigen eller någon annan plats och bara sitter där. Det är bara en av hans många charmsidor.

När jag läste till hundinstruktör för några år sedan så var han med rätt ofta. Han stod ut med lydnadsövningar i ösregn vilket också ger en bra bild av vilken stolt och tapper hund han är. Han ställer alltid upp för sin familj. Han är också en lydig hund som ofta går lös på promenader.

I våras när vi ögonlyste honom så hitta Lena K något som hon inte var säker på vad det var, så vi fick åka till Strömsholm där tre veterinärer samt en veterinärelev fick undersöka honom. De kom fram till att det såg helt normalt ut och var mäkta imponerade över hans lugna sätt och han fick bara beröm! Det var roligt att höra!

Vi har även provat på Lure Coursing i Åkersberga, efter släphare och efter harmaskin,
vilket han tyckte var jätteroligt! Harmaskinen var roligast!

Att leva med Eddie är charmigt, han knorrar och grymtar, suckar och luktar svett (ja faktiskt). Han avskyr regn och har i störtskurar tuggat av koppel för att fly hem, extrem kyla är livsfarligt för hans ömtåliga tassar så då vägrar han att gå ut. Kort och gott, man missar inte att han existerar!

/Matte Tuali